honeythisismyworld

nu har jag slutat skolan,
jag har varit på den långtråkiga cermonin i kyrkan,
jag har lyssnat på rektorn.
gjort allt man ska,
men endå så förstår jag inte.
jag kan INTE fatta att jag inte ska gå tillbaka till min skola mer
att jag kanske aldrig mer kommer träffa mina lärare.
jag är redan helt gråtfärdig,
blev lite tårar vid utspringet
men ikväll på middagen med lärarna kommer det bli ännu värre.
då är det liksom "time to say goodbye"
hela året har jag gnällt på att jag vill slippa skolan men nu när det är slut så känns det som att hela livet tar slut också.
som plåster på såren blev jag tilldelad ett stipendium i svenska, (skolan delar ut specialpris till elever som presterat extra bra) jag är riktigt stolt faktiskt ;dd
nu ska jag gråta en skvätt sen så ska jag göra mig iordning för kvällen!
(maja tack för du kom, blev riktigt glad! ;dd)