honeythisismyworld

har precis börjat med ett nytt arbeta inom naturkunskapen, skriver om genetiken.
kom då på att precis innan vi slutade 9:an så jobbade vi med det området så när jag kom hem började jag då leta efter kanske sparade papper.
Hittade då min mapp från 9:an, jag sparade inte alls mycket. Jag sparade vissa saker från varje ämne som verkligen betydde något för mig, önskar dock att jag sparat ännu mer. Men det tänkte man inte på när man stod där och rev sönder böcker som man sett i 9 år, då ville man bränna allt på bål haha.

men nu när man ser tillbaka, fy, vilken minnen.
dom känns så nära men endå så långt borta,
jag läser vissa arbeten och betyg.
högstadiet betydde oerhört mycket för mig trots alla gräl och bråk.
jag skulle inte byta ut de mot något i världen.
jag får tårar i ögonen bara jag tänker på ämnet svenska,
inget har rört mig som detta.
jag minns forfarande när jag med vänner startade en politiskt parti och vi vann,
när jag skapade en egen religion,
när vi skrev fantasy, deckare och det stora romanprojektet i 9:an.

började titta på mina stipendieböcker nu igen, jag har fortfarande inte tagit bort plasten.
på något sätt så är dom för mig heliga.
och det känns som att jag rör upp så mycket känslor bara jag skriver om dom nu.
någon dag när jag tar mer mod till mig så ska jag öppna dom med silkeshandskar.
de är min stolthet här i världen, de gör mig till den jag är idag.